Här har ni tre av de egobilder som jag gillar mest!
 
Från en myskväll hos Linda på vårterminen i ettan. Gillar bilden mest för att den är konstig och jag har alltid tyckt att den känns lite som en Crystal Castles-låt, typ Magic Spells.
 
Det här är typ en av mina favoritbilder av mig själv. Jag var sjutton, skitsöt och somrig. Hade en crush på en kille jag var tillsammans med, lyckligt ovetande om att jag snart skulle drabbas av Riktig, Smärtsam Kärlek. Om den här bilden vore en låt vore den Paris med Kate Nash.
 
Det är inte bara att den här bilden togs efter en fantastisk kväll. Eller att jag älskar fotografen. Eller att katten ser asmäktig ut medan jag mest ser superkär ut. Eller att mitt hår ser bra ut. Nä, bilden sammanfattar min sommar bra. Vore den en låt vore den Teenage Angst med Placebo.
 
Kanske borde jag göra en uppföljare på den här, som kan heta "Mikkiz tar selfies med katter", då jag misstänker att det skulle kunna bli en följetong. Typ "veckans kattbild", ett avsnitt som var omåttligt populärt på den tiden då min emocoreblogg var stor.
Om du känner mig väl lär du ha märkt att mina känslor är svåra att tygla. De gör som de vill, hoppar fram och tillbaka och snurrar runt. Allt som oftast är min hjärna och mitt känsloliv på helt olika sidor, i strider där känslorna nästan alltid vinner.
Jag är lite som en jojo. Upp, ner, snurra runt lite, upp igen. Det är ganska jobbigt i många lägen, men ibland ger det mig BRA saker också! Så jag skriver detta lite som en note-to-self, men också till alla andra som har känsloliv utan tyglar.
 
1: Eftersom mina känslor är så stora så känner jag mig alltid nyförälskad när jag träffat en ny, trevlig person.
 
2: Jag får extrema kärleksutbrott när jag tänker på exempelvis katter eller mina bästa vänner.
 
3: Jag förstår ofta hur människor känner sig eftersom jag upplever så många olika känslor hela tiden. Kan relatera till ALLT.
 
4: Och eftersom jag kan relatera till allt dömer jag sällan - jag har gjort nästan alla misstag och vill inte bli dömd för det.
 
5: Jag behöver inga berusningsmedel för att bli överlycklig, det räcker oftast med en kattbild eller en kram.
 
6: Jag gillar nästan alla, nästan alltid.
 
7: Mitt liv är ett äventyr.
Mitt inlägg om ett antal vänner uppskattades tydligen ganska mycket.
Nu är det dock hög tid att min blogg börjar kretsa kring mig igen, så jag tänkte köra en kick-off med att göra en presentation av mig själv efter snarlik mall!
 
 
 
Jag är den sortens person som stämplades som galen redan på lågstadiet och som aldrig gjorde läsläxan. Sedan treårsåldern har jag sett mig själv som rebell, vilket lett mig till olika stadier av upproriskhet: fjortisperiod, emoperiod, piercing, skaffa mer eller mindre underliga pojkvänner, sno tjeckiskt 3,5-öl från källaren trots att det var vidrigt, sluta äta kött, skolka, färga håret lila, göra egna tröjor, skaffa vänner på emocore.se och halvt flytta till Skara.
Enligt mig har jag sansat mig nu, men min omgivning tenderar att inte hålla med. Min bästis Zebib beskriver mig som personen som "kommer vinna Nobels fredspris utan att ens försöka", min mellanstadielärare beskrev mig som "otroligt självständig och speciell" och min Emochan-tråd innehöll uttalanden som "Hon ser ju för fan ut som en fågel!" så om ni vill ha svaret på vem jag är bör ni kombinera dessa uttalanden. Just nu läser jag om marxistisk vetenskapsteori och vill gå om gymnasiet.
Om det finns en låt om mig så är det Ful och tråkig tjej, för det är vad jag inte är.