Hej igen, gullebullar!
Efter förra inlägget så slungades jag in i nåt nattsvart tillstånd som eventuellt var en förkänning av PMS. Detta i kombination med lite prestationsångest ledde till att jag inte ville blogga. Men nu är det en annan dag och jag är skrivsugen igen!
 
Jag lovade er ett inlägg om moi, så det ska ni få. Tänkte utgå från min första presentation på blawgen men uppdatera den lite.
 
"Hej gamla bloggen!
Jag heter Mikaela, twittrar på låst konto och har haft ungefär 35 bloggar sedan 2007. Är tjugotre år, har läst minst 3200 böcker i mina dagar och separerade för första gången för ett år sedan. Lyssnar på folkpunk, psykedelisk rock, Bob Dylan och indie. Bor i Hjo över sommaren, blev just klar med allmän kurs på Östra Grevie folkhögskola och har redan flyttångest inför hösten. Är emotionellt instabil, har inte medverkat på en idrottslektion sedan 2008 och sjöng en tid i Skaraborgs bästa emokängband. Har tre småbröder, en dröm om en katt och femton olika framtidsplaner.
Gillar Pepsi Max, jeans, hummus, solnedgångar, riktigt bra historier och Catch Eukalyptus.
I framtiden tänker jag vara superlycklig, aldrig vara ensam och äta mer broccoli. Jag gillar broccoli.
Röstar rätt ( = röstar rött så klart).
Om någon undrar vad jag lyssnar på just nu så råkar det vara den här låten.
Hejdå bloggen!"
 
Nästa gång vi hörs kanske jag har skrivit ihop en liten recension av säsong två av Morden i Midsomer, för det är mitt nya favoritprogram.
PUSSÅHEJ
HOLA KOMPISAR!!!
 
Jag vet, det var femhundrasjuttiotvå år sedan sist (eller tre iallafall). Tre år gör mycket med en människa, och väldigt mycket med en läsarskara.
De flesta som läser det här har förmodligen aldrig läst Ravekommissionen tidigare. Så gott som alla mina nära vänner har bekänt att de är fullkomligt ointresserade av att läsa mina bloggar, och jag har ju hunnit få en hel drös nya kompisar sedan sommaren 2015, så jag känner att det är rätt rimligt att jag introducerar er till bloggen.
 
Ravekommissionen grundades i april 2014, när jag var i slutet av gymnasiet. Den terminen hände det väldigt mycket jobbigt i mitt liv, och när livet blir obegripligt på olika sätt så har jag bara ett vapen att använda i självförsvar: jag skriver. Jag skriver högt, jag skriver lågt, jag skriver prosa, jag skriver poesi, jag skriver krönikor och noveller och essäer och haikus.
Och blogg.
 
Ravekommissionen är min oas, en plats byggd på lika delar självdistans och pretentioner. Här inne är det jag som skapar verkligheten, mina regler gäller, det är jag som definierar vad som är coolt och vad som är töntigt. Här får jag hänfalla mig åt det dramatiska och ironisera bäst jag vill över mina svagheter. Ravekommissionen är mitt universum och hit får ni komma på mina villkor. Som en person som alltid varit både extremt självsäker och osäker (på gränsen till socialt fobisk) så behövde jag den här platsen, och nu behöver jag den igen.
 
Men mest behöver jag den för att jag är så HIMLA rolig och alla mina briljanta tankar bör dokumenteras. ;D
 
Återkommer snarast med en presentation av mig också. För här är det ändå jag som definierar mig själv.
 
PUSS Å HEJ
Här har ni tre av de egobilder som jag gillar mest!
 
Från en myskväll hos Linda på vårterminen i ettan. Gillar bilden mest för att den är konstig och jag har alltid tyckt att den känns lite som en Crystal Castles-låt, typ Magic Spells.
 
Det här är typ en av mina favoritbilder av mig själv. Jag var sjutton, skitsöt och somrig. Hade en crush på en kille jag var tillsammans med, lyckligt ovetande om att jag snart skulle drabbas av Riktig, Smärtsam Kärlek. Om den här bilden vore en låt vore den Paris med Kate Nash.
 
Det är inte bara att den här bilden togs efter en fantastisk kväll. Eller att jag älskar fotografen. Eller att katten ser asmäktig ut medan jag mest ser superkär ut. Eller att mitt hår ser bra ut. Nä, bilden sammanfattar min sommar bra. Vore den en låt vore den Teenage Angst med Placebo.
 
Kanske borde jag göra en uppföljare på den här, som kan heta "Mikkiz tar selfies med katter", då jag misstänker att det skulle kunna bli en följetong. Typ "veckans kattbild", ett avsnitt som var omåttligt populärt på den tiden då min emocoreblogg var stor.