Efter att ha spenderat minst halva dygnet i skolan under några dagar så var det extremt välkommet med en hemmakväll. Tacos, gosefamilj, Pepsi Max, min säng och kanske främst: hade äntligen tid att lyssna igenom Far & Sons nya singel!
 
 
Jag erkänner att titeln Dubbel Margarita fick mig att tänka lite på Canneloni, Macaroni vilket knappast kan ses som ett pluspoäng direkt, men det var ändå med höga förväntningar som jag tryckte på play. De första sekunderna var jag skeptisk på gränsen till besviken, men när Frej och Simon G kom igång kunde jag inte göra annat än älska låten och den växer för varje lyssning. Dessutom fastnar den direkt, och att den blir årets sommarplåga känns rätt självklart - sommaren handlar ju i princip om att äta gott, dricka gott och njuta av livet! Att jag, efter fem genomlyssningar, per automatik tänker "Margarita" istället för "Macarena" är egentligen recension nog. Det här är Far & Son när de är som mest Far & Son, fem av fem pizzor!
 
(Är f.ö. så JÄVLA trött på att diskutera hiphop i forum, så jävla credfixerat? Fast egentligen är jag nog mest rädd för att folk så lätt blir dryga när de tycker att en har dålig musiksmak :-( )
I natt drömde jag om flera personer som dött det senaste året. Det skulle kunna ha att göra med mina småbröders fascination för Jesus död och uppståndelse, men dessvärre betedde sig ingen speciellt Jesuslikt i drömmen.
Önskar lite att jag varit en sådan där spirituell människa som kunnat läsa in kärleksfulla budskap i att min morfar drack påskmust i en dröm, typ att han egentligen menade "jag har det bra här, hoppas ni alla kan gå vidare med era liv", men jag fungerar inte så. Om han sagt något djupt i min dröm hade jag nog snarast tolkat det som ett varningstecken angående att jag är förföljd.
(En vän till mig sa "och du som följer Pretty Little Liars också!" när jag berättade för honom om mina paranoida tendenser. Jag tror helt enkelt vi kan dela in de människor som ser "budskap" i två kategorier: de som är spirituella och de som är övertygade om att någon snart kommer börja utpressa dem.)
Hur som, ända sedan min dröm har jag inte känt mig helt hundra. Gråtit lite, varit arg ett tag och saknat mycket, för det gör ont med familjehögtider när en del av ens familj saknas.
Jag har försökt dämpa smärtan med mängder av How I met your mother, snapchatbilder, favoritmusik och konstiga Flashbacktrådar. Självmedicinering at its finest. Nu skrev Lukas också, han gör mig glad. Saknar mig galen efter honom, fina vännen.
 
Imorgon är det påskafton. Hoppas på bra sällskap, många påskägg och noll drömmar om människor jag inte kommer få träffa igen.
Allt har gått så fort på senaste, april flyger förbi och det är två veckor till premiär för vår slutproduktion. Stressen är total, tankarna hinner knappt få fäste och jag är i behov av konstant stimulans.
Min nya personlighet är lysande men forcerad, har lyckats specialisera mig på verklighetsflykter och allt jag önskar kan jag få. Djupa samtal tills klockan halv sju på morgonen, nya vänner, hög musik, intryck - vila kan jag göra när jag får sommarlov, ensamhet ger tid för reflektion och tid för reflektion hjälper mindre än vad det stjälper just nu.
När jag sluter ögonen kan jag nästan låtsas att allt är som vanligt.