Hääääääj kompisar!!! Jag kom på att det finns väldigt många saker en egentligen inte vet om folk, som en gärna skulle vilja veta. Så jag satte ihop en egen lista! Om en vill kan en kommentera sina svar. Är så nyfiken på folks svar!
 
Vem är du?
Med ett ord, hur är chips?
Berätta lite om ett djur du älskar?
Vilken dag är din Dolmiodag?
En bra låt?
En dålig låt?
Vem vill du helst krama just nu?
Tre goda maträtter?
Vad skulle du betygsätta dig själv som på en skala 1-10?
När blir du helt varm i hjärtat och pirrig?
 
Och ja, så klart var jag tvungen att svara själv också.
 
 
 
Vem är du? Mikaelah, nitton år, motsatsen till pretto och anonym fleecetröjeanvändare för tillfället.
Med ett ord, hur är chips? Livet.
Berätta lite om ett djur du älskar? Min kära vän Lullu har en katt som heter Trotsky. Trotsky och jag älskar varandra högt (fast det kanske är jag som älskar mest, men han älskar mig också eftersom jag låter honom slicka i mitt hår). Trotsky är beigegulorange, jättesöt och bara några månader gammal.
Vilken dag är din Dolmiodag? Imorgon hoppas jag, en Dolmiodag låter ju som en bra dag liksom.
En bra låt? Wish you were here, med Pink Floyd.
En dålig låt? Fancy, med Iggy Azalea.
Vem vill du helst krama just nu? Den är rätt svår, men varendaste bloggläsare! Och min mamma.
Tre goda maträtter? Lasagne, linssoppa och... eh... allt med spenat?
Vad skulle du betygsätta dig själv som på en skala 1-10? 8. Har lite brister, men charmen tar mig dit.
När blir du helt varm i hjärtat och pirrig? När jag tänker på hur mycket jag älskar människor/djur/saker.
 
(SVARA DÅ)
Om någon annan lyckats med konststycket att missa den här fantastiska låten, så vill jag bara tipsa er om den.
Kanske den finaste kärlekslåt jag någonsin hört. Helt klart är iallafall att jag haft den på repeat i några timmar nu, och att jag kanske kommer bli trött på den lagom tills imorgon.
 
 
 
Tänk, så mycket tid jag lagt på att uppmuntra just KILLAR. Tänk vad jag peppat, varit positiv, stöttat, hjälpt, hyllat och funnits där för "skapande och kreativa" killar. Trott på dem, sagt åt dem att de kan och betett mig som att de är nästa Bob Dylan. Ursäktat dem när deras intressen kommit före mig. Lärt mig allt om svensk hiphop/tv-spel/punkens historia i hopp om att kanske få vara med, ifall jag bara vet tillräckligt mycket.
Framför allt: tänk, vad de inte stöttat mig tillbaka. Så lite gensvar jag fått när jag försökt dela med mig av det jag brinner för. Så lite stöd att jag till slut börjat tro att jag inte har några talanger.
Jag är nitton år gammal och står här utan fritidsintressen. Jag gör ingenting för jag är säker på att jag inte kommer vara bra nog ändå.
Bekräftelse betyder mer för mig än vad jag önskar att det gjorde, och på senaste har en tanke susat i mitt medvetande:
"Tänk om jag hade prioriterat de där sakerna jag älskade? Jag var inte bäst, men jag var helt okej, och jag mådde bra av att göra det. Tänk om någon av mina killkompisar uppmuntrat mig som jag uppmuntrade dem? Tänk om folk varit snabbare på att berömma än på att dissa? Då kanske jag hade varit riktigt bra nu, och framför allt, då kanske mitt liv hade känts mer meningsfullt."