Häääj bloggy!!! I helgen var jag hos Axel mitt ute i ingenstans, levde lite som i Into the Wild. Om Into the Wild hade handlat om två tonåringar som var i ett hus på landet och åt mat för över 400 spänn utan att behöva kämpa det minsta för sin överlevnad, alltså.
I standardstil fick jag en dipp när jag kom hem. Kände typ "VAD GÖR JAG MED MITT LIV" och "när ska jag växa upp", speciellt vid insikten om att jag snart blir tjugo. Jag har så jävla mycket som jag INTE gjort, som är avgörande för min självbild att jag genomför. JAG SKAPAR INTE ENS LÄNGRE? Och tänk om jag aldrig kommer hitta människor som står ut med mig, som vill vara med mig, som orkar älska mig? Eller tänk om jag i själva verket är OTROLIGT älskad och bara inte kan känna av det?
Ungefär så gick mina tankegångar klockan 22:30, sedan länkade Love en massa Galenskaparna och After Shave till mig, och då blev jag glad igen. Att tillfälligt muntra upp mig är med andra ord ganska enkelt.
Idag har dippen kanske börjat gå lite uppåt igen, men plötsligt är jag otroligt medveten om de val jag måste göra snart. Jag måste ta itu med livet. Jag orkar inte slösa mer tid i en säng i centrala Hjo, oavsett hur mysig den är. Jag måste härifrån någon gång, helst snart så jag blir av med det och slipper överanalysera det. Vet bara inte hur jag ska göra, vet inte vem jag vill bli.
