Tänkte mig lite vardagsuppdatering till Emma, Calle, Zebib och alla andra människor som läser min blogg för att ni inte träffar mig tillräckligt ofta. Så, den osminkade sanningen, signerad allas er Mika Elah.
 
Idag var en USEL dag. Grät av misslyckandekänslor ungefär fyra gånger (mest när jag inte fick ta in en fluffig, gigantisk katt som satt och såg ledsen ut på trappan) och orkade inte ens lägga en tanke på att lämna hemmet. Dock har jag:
- Stått på farstubron och klappat den fluffiga katten så att den spann
- Tvättat all min gråa smutstvätt (jag visste inte om detta tidigare, men grått torde vara den mest dominerande färgen i min garderob?)
- Tvättat lakan
- Plockat ur diskmaskinen utan att ens skjuta på det
- Lagat någon sorts mat till mig själv och min far - som inte var överdrivet entusiastisk inför maten, men ändå
- Lyssnat på fyra avsnitt Lilla Drevet
- Städat upp böcker och tomma chokladkakepaket som låg i min säng
- Läst en bok som utspelade sig på sextiotalet och uppriktigt blivit LEDSEN när den tog slut
 
Ganska produktivt för att vara jag. Tror nästan att jag är mer tvätt- och städbenägen de dagar då jag mår dåligt? Skrämmande insikt, men kanske en bra sak att ta fram nästa gång som ciggen är slut och min lillebror kritiserar min benägenhet att gosa med främmande katter. Utrymmet under min säng bör nämligen rymma en flaska hårfärg som jag inte sett till på några månader, men som jag plötsligt känner ett behov av att bruka.
 
Och så en kartläggning över veckans aktiviteter: I veckan har jag lagat mat som förmodligen är vidrig men det bryr jag mig inte om, besökt Tibro och hängt med min favoritkatt i världen, diskuterat livets väsentligheter i en Ung Vänster-lokal, haft ett plåster på hakan, fått en pizza av Nejsy, följt med Lullu till arbetsförmedlingen mot lite kokosbollar samt sett alldeles för mycket på How I Met Your Mother, trots att jag redan sett ut det. Hade jättegärna börjat se en ny serie, men är så instabil att jag inte kan garantera att jag inte skulle gråta av ett avsnitt Twin Peaks just nu. Fördelen med att se en ytlig sitcom är trots allt att den är förutsägbar.
Imorgon ska jag på fyrtioårskalas. Pappa frågade "ska du helt säkert med?" imorse, eftersom jag är en Krävande Vegan och om jag inte dyker upp har folk gjort en specialtårta i onödan. Jag svarade ja, trots att jag alltid brukar få panikångest på tillställningar med många vuxna människor. KBT, baby!
 
Slut på lägesrapport. Ha det bäst, flodhäst! (Och ja, just det, bilden föreställer mig och min favoritkatt i världen. Vi är det perfekta paret. Mest för att jag relaterar till honom så mycket att jag inte kan bli sur på honom)
 
 

Kommentera

Publiceras ej