Någon kanske minns mitt livskris-inlägg från början av sommaren? En skulle ju kunna tro att jag kommit över det där nu. Att jag, nu när det nästan är klart vad jag ska göra i höst, borde kunna andas ut. Men näe? De senaste månaderna har jag:
- Slutat med mjölk och ägg, vilket jag iofs planerat att göra i något år
- Infört någon form av klädstopp, eftersom jag inte behöver mer kläder än vad jag redan har (bara det att jag har typ MINST kläder av alla jag känner och att mycket är trasigt pga, well, välanvänt?)
- Blivit straight edge på något sätt (ingen alkohol, ingen tobak, inga droger)
- Börjat läsa horoskop, lärt mig att spå i kaffe och studerat fysionomi
- Fått någon slags dröm om att starta ett kollektiv på Skaraborgsslätten
- Funderat på att börja jobba med spådomar
Alltså snälla, säg att alla har en tjugoårskris då en personlighetsförändras å det grövsta? Ta med i beräkningen att jag aldrig ens trott på horoskop, men nu är min dröm att jobba med att tyda stjärnor. Detta känns lite som den gången då jag klädde ut mig till fjortis när jag var scene, kom tio minuter för sent till skolan och ingen kände igen mig när jag kom in i klassrummet. VEM ÄR JAG ENS NU?
Tänk om jag snart gör slag i saken och flyttar till ett fritidshus i Ardala med några getter och en kattunge, utan internet? Vad ska hända med min blogg då?
Kära vänner, jag är uppriktigt orolig för min framtid för tillfället. Det känns som att allt förr eller senare kommer att spåra ur, nästan som att risken finns för att jag snart bor i ett hippiekollektiv och byter namn till Flodglitter Månhopp. Förvisso är det ett ganska fint namn, men det känns ändå inte som jag.
Kommentera