I natt drömde jag om flera personer som dött det senaste året. Det skulle kunna ha att göra med mina småbröders fascination för Jesus död och uppståndelse, men dessvärre betedde sig ingen speciellt Jesuslikt i drömmen.
Önskar lite att jag varit en sådan där spirituell människa som kunnat läsa in kärleksfulla budskap i att min morfar drack påskmust i en dröm, typ att han egentligen menade "jag har det bra här, hoppas ni alla kan gå vidare med era liv", men jag fungerar inte så. Om han sagt något djupt i min dröm hade jag nog snarast tolkat det som ett varningstecken angående att jag är förföljd.
(En vän till mig sa "och du som följer Pretty Little Liars också!" när jag berättade för honom om mina paranoida tendenser. Jag tror helt enkelt vi kan dela in de människor som ser "budskap" i två kategorier: de som är spirituella och de som är övertygade om att någon snart kommer börja utpressa dem.)
Hur som, ända sedan min dröm har jag inte känt mig helt hundra. Gråtit lite, varit arg ett tag och saknat mycket, för det gör ont med familjehögtider när en del av ens familj saknas.
Jag har försökt dämpa smärtan med mängder av How I met your mother, snapchatbilder, favoritmusik och konstiga Flashbacktrådar. Självmedicinering at its finest. Nu skrev Lukas också, han gör mig glad. Saknar mig galen efter honom, fina vännen.
Imorgon är det påskafton. Hoppas på bra sällskap, många påskägg och noll drömmar om människor jag inte kommer få träffa igen.
Kommentera