Allt har gått så fort på senaste, april flyger förbi och det är två veckor till premiär för vår slutproduktion. Stressen är total, tankarna hinner knappt få fäste och jag är i behov av konstant stimulans.
Min nya personlighet är lysande men forcerad, har lyckats specialisera mig på verklighetsflykter och allt jag önskar kan jag få. Djupa samtal tills klockan halv sju på morgonen, nya vänner, hög musik, intryck - vila kan jag göra när jag får sommarlov, ensamhet ger tid för reflektion och tid för reflektion hjälper mindre än vad det stjälper just nu.
När jag sluter ögonen kan jag nästan låtsas att allt är som vanligt.
Kommentera