Det visade sig att det jag misstagit för "måttlig depression" var nån slags influensa. Ändå lite härligt att jag är typ den enda jag hört talas om som alltid antar att mina problem är psykiska! När andra människor får hjärtklappning och andningssvårigheter åker de till akuten, men jag hade förmodligen kunnat få en hjärtinfarkt utan att märka det pga så van vid panikattacker.
Ärligt talat känns det både hemskt och spännande att vara sjuk. Jag dricker inte alkohol längre, och feberyran får mig att inse exakt varför: det är obehagligt att inte ha koll på saker, det är obehagligt att inte kunna gå helt rakt och det är VÄLDIGT obehagligt att inte förstå sina egna tankar. Att inte kunna svälja obehindrat är kanske inte det härligaste jag upplevt, men allt som inte dödar härdar! Så mycket värre saker har hänt.
Och kanske bloggar jag om de sakerna någon annan dag, nu ska jag äta sorbet.
Kommentera