Och kanske, kanske kan jag släppa att min tonårstid inte blev som jag hoppats. Att en tonårstid med psykisk ohälsa inte är som i böcker, inte som på film - att jag aldrig blev en riktig tonåring utan mest var en rädd liten flicka.
"För allt du hatar hos dig själv - förlåt dig själv.
För allt du älskar hos dig själv - förlåt dig själv
För allt du skäms över
För allt du är stolt över
För allt du vill dölja
För allt du vill visa upp
För allt som inte blev som det skulle
För allt du är
För allt du ville vara
Förlåt dig själv"
För allt du älskar hos dig själv - förlåt dig själv
För allt du skäms över
För allt du är stolt över
För allt du vill dölja
För allt du vill visa upp
För allt som inte blev som det skulle
För allt du är
För allt du ville vara
Förlåt dig själv"
