Idag var en sådan dag som en helst hade hoppat över. Hjärtklappning och stress och press och allmänt gråta-mot-någons-axel-humör. Som väl är består min klass av fantastiskt tålmodiga människor med hjärtan av guld, extrema talanger för att lyssna och två gråt-mot-mig-axlar vardera. Människor som varit med mig genom sådana här dagar förut och som vänligt men bestämt påminner mig om att det kommer gå över.
Kanske inte idag, kanske inte ens snart, men det kommer gå över.
Imorgon fyller människan jag räknar som min själsfrände 19 år. Det firas med svindyr mat på okänd ort (hint: förmodligen Skövde) tillsammans med några av mina favoritmänniskor (hint: de går i min klass). Jag älskar honom högt, trots att han alltid vill ha rätt och att han ibland säger orelevant när det heter irrelevant.
Kommentera